Related Paintings of Titian :. | Portrait of a Man | Portrait of Francesco Maria della Rovere | Allegory of Time Governed by Prudence | St.Catherine of Alexandria at Prayer | Doge Antonio Grimani Kneeling before the Faith |
Related Artists:
Henri Matisse Prints
French Fauvist Painter and Sculptor, 1869-1954 Henri Matisse (31 December 1869 ?C 3 November 1954) was a French artist, known for his use of colour and his fluid, brilliant and original draughtsmanship. As a draughtsman, printmaker, and sculptor, but principally as a painter, Matisse is one of the best-known artists of the 20th century. Although he was initially labeled as a Fauve (wild beast), by the 1920s, he was increasingly hailed as an upholder of the classical tradition in French painting. His mastery of the expressive language of colour and drawing, displayed in a body of work spanning over a half-century, won him recognition as a leading figure in modern art. Around 1904 he met Pablo Picasso, who was 12 years younger than him. The two became life-long friends as well as rivals and are often compared; one key difference between them is that Matisse drew and painted from nature, while Picasso was much more inclined to work from imagination. The subjects painted most frequently by both artists were women and still lifes, with Matisse more likely to place his figures in fully realized interiors. Matisse and Picasso were first brought together at the Paris salon of Gertrude Stein and her companion Alice B. Toklas. During the first decade of the 20th century, Americans in Paris Gertrude Stein, her brothers Leo Stein, Michael Stein and Michael's wife Sarah were important collectors and supporters of Matisse's paintings. In addition Gertrude Stein's two American friends from Baltimore Clarabel and Etta Cone became major patrons of Matisse and Picasso, collecting hundreds of their paintings. The Cone collection is now exhibited in the Baltimore Museum of Art. His friends organized and financed the Acad??mie Matisse in Paris, a private and non-commercial school in which Matisse instructed young artists. It operated from 1911 until 1917. Hans Purrmann and Sarah Stein were amongst several of his most loyal students.
Joseph Fischer
Joseph Emanuel Fischer von Erlach, also Fischer von Erlach the younger (13 September 1693 in Vienna; 29 June 1742 in Vienna) was an Austrian architect of the baroque, Rococo and baroque classicism
ulrika eleonora
Ulrika Eleonora d.y., född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719-1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark, syster till Karl XII samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp. Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös. Ulrika Eleonora föddes den 23 januari 1688 på Stockholms slott som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Under barndomen förbisågs hon av alla för sin äldre, livligare och mera begåvade syster Hedvig Sofia. Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare, bland andra blivande Georg II av Storbritannien och arvprins Fredrik av Hessen-Kassel. Redan 1710 begärde denne hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. Bilägret firades den 24 mars 1715. Under Karl XII:s vistelse utomlands var hon, efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga medlemmen av kungahuset inom riket om man borträknar hennes åldriga farmor (Hedvig Eleonora). I slutet av 1712 eller början av 1713 hade Karl XII tankar om att göra sin syster Ulrika Eleonora till regent, men fullföljde inte denna plan. Det kungliga rådet däremot övertalade henne att bevista dess sammanträden för att i henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann sig i rådet, 2 november 1713, beslöts också om sammankallande av en riksdag. Det s.k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville att prinsessan i kungens frånvaro skulle göras till riksföreståndarinna "såsom närmaste arvinge till kronan och regementet". Detta förslag motarbetades av Arvid Horn och rådet, som fruktade att svårigheterna för en ändring av regeringssättet därigenom skulle ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stort intresse för landets angelägenheter. I sina brev till kungen uppmanade hon honom att återvända hem och varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro. Med hans samtycke undertecknade hon under den följande tiden alla rådets skrivelser, utom dem som var ställda till honom, för i sin egenskap av vice regent var hon ett med kungen enligt dennes uppfattning. Mera sällan deltog hon i rådets förhandlingar.